Den turkiska rockmusikens guldålder reinkarnerad – i Nederländerna! Den som förälskat sig i samlingsskivor med återupptäckta turkiska 60- och 70-talsinspelningar (Istanbul ’70, Psych Funk A La Turkish med flera) kommer sannolikt inte kunna värja sig mot Altın Güns supersnärtiga rytmer, trancendentala mikrotonssynthar och elektriska sazsolon. Två av gruppens sex medlemmar har bakgrund i Turkiet, men var inte ens födda när artister som Selda, Barış Manço och Erkin Koray skapade soundtracket till en ny, urban turkisk identitet med lika delar anatolisk folkmusik och västerländsk psykrock, funk och disco.
Sedan sin spektakulära konsert på Clandestino Festival 2018 har gruppen släppt två album, och 2019 nominerades de till en Grammy för bästa världsmusikalbum. På senaste fullängdaren Yol möter vi ett band vars sound har utvecklats under månader i lockdown. Med syntar och trummaskiner längre fram i ljudbilden har betoning flyttat mer mot disco än psychrock. Mycket av låtmaterialet är dock fortfarande hämtat från arkaiska källor: Folkmelodier från det ottomanska riket, från Anatolien och Balkan.
Italo bicthes:
Direkt från Planet Bi_ttt_ch kommer Italo Bitches. Under sin färd genom kosmos plockade de upp en avlägsen vågform, en radiokanal som spelade italiensk disko från 80-talet. Detta möte tände gnistan som blev till en neonfärgad skimrande fest ute i den kalla rymden. De både medlemmarna Anna Törnqvist och Mira Aasma laborerade fram synthiga arpeggion, smackiga rytmer och sångslingor som är lika smooth som buffelmozarella. Hit efter hit skapades och många av dem samlades på debutalbumet Bitch Life. Efter ytterligare några singlar och spelningar i både liveformat och som djs är Italo Bitches äntligen redo att landa hos oss på Club Clandestino.
Kanot:
Jesper Jarold och Anton Kolbe har tidigare hörts som medlemmar i Fontän, Tross, Uran Gbg, Ultra Satan och andra fräna Göteborgsbaserade projekt. Som Kanot glider de ut på en psykedelisk safari genom mörka vatten. Funkiga trummor och sagolikt korvigt basspel utgör grunden, medan luften virvlar av saz-liknande gitarrer och spökiga röster. Det är mestadels ett ordlöst ljudlandskap, men på flera låtar har duon samarbetat med Lindha Kallerdahl som bidrar med trippy sång. Låt för låt fortsätter färden djupare in i det okända.